Vi hade någon slags variant av Sitzprobe idag. Sitzprobe del ett. Del två imorgon och förhoppningsvis en del tre på måndag om jag får önska. Imorgon är varken kvartettsopranen, violinisten eller cellisten närvarande nämligen.
Det är svårt att göra något verkligt vettigt av en samsjungning när vi inte kan jobba balans överhuvudtaget. Vi är inte i rätt rum, vilket förvisso är skönt med tanke på klimatet men vilket också ställer till det för att orkesterns position inte är i närheten av den de ska ha under föreställningarna. Men också och kanske mer är det det faktum att alla ska vara förstärkta som strular till finliret
Jag vet inte hur det är med de andra, men jag vet helt enkelt inte hur man ska göra i sådan här musik där alla överröstar varandra allt som oftast, hur jobbar man med balans då? Men nu ska jag itne låta allt för negativ, det var härligt också, att få höra orkesterns ouvertyr till exempel! Fantastiska musiker!
Efter den här repveckan då alla, verkligen alla ,är trötta och kämpar för att hålla uppe en positiv attityd, så kände jag och Christina att det var läge för ett samkväm. Sagt och gjort, jag bjöd hem ensemblen till vårt hus och fixade en lätt middag.
Det blev riktigt lyckat. Vi blev åtta stycken, plus ett spädbarn och en hund. Maten blev bra och underbara Anders fixade disken.
Härligt. Munnarna gick varma och skratten och leendena fanns i riklig mängd. Det känns mycket bättre att gå till jobbet imorgon efter den här kvällen.
Vad skulle man göra utan härliga kollegor?