Idag har varit en sådan där dag då man funderar på om man inte ska bli fatalist ändå..
Tåget till Halmstad avgick 07.40. För att överleva denna okristliga uppstigningstid (jag har egentligen inte svårt att kliva upp men jag är verkligen ingen morgonmänniska) så hade jag packat iordning så mycket som överhuvudtaget gick att packa i ordning igår kväll.
Smutstvätten efter helgen i ryggsäcken. Noter och lånad dator i tygväskan. Mobiltelefonen på laddning, liggandes på ett bord bredvid väskorna.
Trots dessa noggranna förberedelser, t o m vattenflaskan var fylld, så lyckas jag komma till Centralen utan dator, utan noter och utan telefon. Jag hade som tur var skrivit upp mitt bokningsnummer på en lapp som låg i plånboken så jag kom med tåget. Det är något jag i normalfallet aldrig gör…tur…
Paniken som drabbade mig för en minut eller två var minnesvärd. Jag vet inte om jag egentligen uppskattar att vara så beroende av dessa kommunikationsprylar. Jag var nästan på väg att ta nästa tåg och missa början av repet. Fick säga till mig själv på skarpen. Är det verkligen sunt?
Det var ett bra rep. Folk var vid gott mod och det var som vanligt positivt att få höra Rickards senaste arrangemang.
Rickard är verkligen en pärla. Han fixar ekologiskt fika, han ser till att repschemat är effektivt och förståeligt, han arrar det vi inte tycker fungerar till vacker musik och sjunger fantastiskt. Att han orkar är otroligt. Hoppas han känner den positiva energi vi runt omkring försöker sända till honom.
Idag såg han till att kvartetten fick sluta redan 14.30. Jag hade tur, Marianne var där och det fanns plats på tåget. Så jag kom till Göteborg rätt tidigt.
När jag klivit på bussen i Göteborg visar det sig att just idag, denna måndag, har Västtrafik slutat ta emot kontanter på bussarna. Jag hade skrapat ihop mynt som jag hittat i olika fickor och fack för att få ihop till bussbiljett och så står jag där med pengarna i hand och ska snällt betala och så får jag inte! Det var en säregen upplevelse. Har ju inte varit i GÖteborg på hela sommaren jag hade helt missat all ev. reklam för detta tilltag. "Du får skicka ett sms" sa busschauffören… Men… jag hade ju ingen telefon! Plankade och tycket jag hade rätt att göra det faktiskt! Som tur var kom ingen kontrollant, det blir så hiskeligt dyrt.
Nu sitter jag i soffan och halvslumrar. Känner mig lite småförkyld. Det var nog meningen att jag skulle iväg till Halmstad, liksom det var meningen att jag skulle komma tillbaka till Göteborg ikväll. Imorgon börjar jag inte förrän efter lunch så jag hoppas att många timmars lugn sömn kan mota bort alla bassilusker.
Brukar vara så strukturerad och organiserad men idag hade något annat överhanden. Får fundera på det där med fatalism…
Tack vare hon