Gnager på min premiärchoklad och njuter mitt ekologiska te. En god vän i telefonen. Balkongdörren öppen. Stearinljus.
Idag har jag försökt förbereda mig inför repstarten med Sopoperan på måndag. Förutom en stunds övande så har jag försökt gå igenom schemat. Det verkar väldigt välorganiserat på pappret, i den mån jag förstår rätt vad som menas men det är jag inte alltid så säker att jag gör.
Just nu känns det lite oöverstigligt. Visst övar jag och tar några minuter här och några minuter där till memorering men trots att jag börjar få någonslags vokal överblick så känns begreppet "utantill" långt borta. Hoppas och ber för att jag kan mer än jag tror att jag kan…
Har väldigt liten uppfattning om vad som väntar mig. Vilka karaktärer musikaliskt och fysiskt som kommer krävas etc. Körens danser står det ibland på schemat och det antar jag gäller den kvartett som jag är en fjärdedel av. Vad ska vi dansa? Spännande!
Fast just nu är jag mest lite trött.. Undrar hur det ska gå, att inte ha en dag ledigt på 3 veckor.
Hoppas det löser sig när jag väl är där och igång. "Ingenting är så svårt som det ser ut" sade Matti till mig när jag skulle åka till Verbier 2005, jag har märkt att gäller allt som oftast.
Har under kvällen koncentrerat mig på att lämna Sopoperan därhän och njutit en skön afton med goda vänner. En perfekt uppladdning för de två kommande föreställningarna på Hovdala slott. Ingenting går upp emot en avslappnad hemma hos-middag.