Sitter på tåget från Halmstad till Malmö. Första dagen med projektet Sopoperan. Dagen påminde till stor del om workshopen som hölls i maj. Många oklarheter, mycket prat och många funderingar. Är lika trött nu som jag var efter den dagen. Det kostar energi att inte vara trygg och att inte veta. Jag lever fortfarande i förvissning/ förhoppning om att allt kommer att klarna, bli förståeligt, få ett system och bli till rutiner. Men just nu? Kaos.
Så många intryck. Människor som är näst intill helt nya för en. Nyskriven musik av ett slag som jag inte är van att arbeta med. En ny regissör med sin stil, en helt annan än Ola Hörlings. Och för mig som ändå reser så mycket, är själva tågresorna ett äventyr.
Efter mailkontakt med Skånetrafiken och flertalet telefonsamtal till SJ (jag är expert på att sitta i telefonkö!) visade det sig att det billigaste alternativet skulle vara ett Sommarkort för resa Malmö-Laholm och sedan 10-biljetter sista biten upp till Halmstad. Verkar ju enkelt men… Första morgonresan gick inte så bra. Det tåg jag satte mig på för att komma till repetitionen i tid var ett X2000-tåg och där gällde inte min biljettkombination som jag så noggrant betalat, hämtat ut och stämplat efter konstens alla regler. Fick köpa en rejält dyr biljett på tåget…
Alldeles nyss när jag försökte kliva av i Laholm för att stämpla mitt Sommarkort så visade det sig att där finns det ingen stämpelapparat. Konduktören sa ”stämpla i Helsingborg” men hans kollega som nyss viserade biljetterna upplyste mig om att jag skulle ha stämplat i Båstad. Puh, hur avancerat kan det vara att åka tåg egentligen?
Det är skönt att vara igång även om saker och ting inte riktigt är så klara efter dagens repetition, som jag imorse hoppades att de skulle vara. På torsdag, efter två föreställningar med Figaro i Malmö så blir det till att ta sig igenom samma osäkerhetsmoment igen: Hur ska jag ta mig till, den då helt nya, replokalen? Var och när ska jag hitta möjlighet att värma upp? Vad kommer hända under repetitionsdagen?
Denna arbetsuppgift blir en ny lärdom för mig. Nästan ingenting är saker brukar vara. Lugn, tålamod och flexibilitet får bli kodord under dessa månader. Men det kommer att bli bra och roligt; kollegorna och musikerna verkar vara riktigt duktigt folk.
Framme i Ängelholm är jag redan nervös för morgondagens föreställning. Hur ska jag vokalt klara att kombinera det som krävs för Cherubino med det som formas i Sopoperan?