Har precis läst HelsingborgsDagblads recension av vår ena föreställning i Hovdala. Kritikern Torgny Nilsson har förvisso gjort några grova missar i sin recension men utöver det så ägnar han ett gott antal tecken åt att skriva ned föreställningen. Visst är det lite tråkigt att bli sågad men ändå, jag måste säga att det är ganska spännande - vi gör ju vad vi gör och med stort hjärta och engagemang varje spelkväll. Vår föreställning har vuxit till något och växer fortfarande. Den kan naturligtvis inte falla alla i smaken. Jag menar, jag vet inte med 100%-säkerhet att jag verkligen skulle älska den om jag kom utfrån och såg den. Det går inte att bedöma föreställningar man är med i på det sättet, man ska nog inte göra det heller, åtminstone inte förrän man spelat färdigt. Det är synd att han tycker det saknas finess och att han tycker att min Cherubin inte fyller den funktionen han sökte efter men ändå, spännande att en recensent går emot alla sina kollegor. För de läser väl varandras?
Gayradion i Göteborg däremot, som var och tittade på föreställning här i Malmö, de är mycket positiva. Det kommer ungefär två tredjedelar in i programmet. Mycket till recension är det inte, snarare en berättelse om något som han sett men det är spännande att lyssna på. Vad uppfattar och upplever någon som är relativt okunnig? De allra flesta vi spelar för är ju ändå det, speciellt när det gäller sommarunderhållning.
Enligt Wikipedia är en recensent "en person vars arbete är att recensera, d.v.s. göra en grundlig analys och bedömning av ofta ett konstnärligt verk i ett djupare perspektiv och där efter vanligen göra en betygsättning" - det låter ju som att det inte bara handlar om tyckande. Men kan upplevelse av konst vara något annat än subjektiv?