Idag har hela Skånska Operan-gänget legat på stranden. Gissar att alla kommer vara svullna, bruna och brända imorgon. Utom jag och Balcarras - vi har jobbat. Jag antar att Balcarras har jobbat i alla fall, själv hade jag varit betydligt mer nöjd med dagen om jag faktiskt hade jobbat. Uthärdat överfulla Öresundståg med trasig aircondition i 3½h för att sedan medverka på 1h ineffektiv repetition - det är vad jag har gjort idag. Hade det inte varit för den trevliga lunchen på Daniel så hade jag varit rejält bitter på min Halmstadresa. Försöker se det som goodwill, men i det här vädret är jag inte så generös av mig.
Jag är nog inte gjort för sådant här väder. Jag kan inte vara i solen för jag bränner mig på nolltid. Kroppen svullnar upp och misstrivs i vilka kläder jag än prövar ha på mig och fötterna ska vi inte tala om. Skav och ömmande är bara förnamnet. 1liter vatten bar jag med mig idag och det var för lite under dessa tågresor. Men jag vill inte köpa vatten på flaska för jag hävdar bestämt att vatten är till för alla och inte en vara som ska tjänas pengar på. Vi har fullgott och välsmakande kranvatten i Sverige, och flaskorna går gott att använda ett år eller så om man diskar dem. Var har alla offentliga dricksvattensfontäner tagit vägen? Och varför säljer inte kioskerna bara en trevlig pet-flaska i återvunnen plast som man kan fylla på??
Således törstig och varm. Vill bara äta glass. Men vågen godkänner inte så många glassar i veckan så när jag ätit en fick jag inte köpa någon fler fast värmen inte kommer övergå i härlig skymning på länge än.
Det är under sådana här dagar som man verkligen förstår det fulla värdet av tysta avdelningar på tåget. Ja, jag är en av de där som ständigt säger åt andra att respektera den tysta avdelningen och som inte har förstått hur i hela friden det ska vara så omöjligt för SJ att se till att vuxna som reser med barn INTE hamnar i tyst avdelning. Barn är inte gjorda för att vara tysta och stilla. Men det är jag. När jag reser vill jag jobba, tänka eller sova. Jag vill inte höra skrikande spädbarn, eller färgblinda fäder prata om hur de väljer kläder till dagis eller tonårstjejers ytliga snack. Jag avskyr att höra folk prata i telefon, och se på film utan högtalare och jag har för fullt upp med mitt eget privatliv för att intressera mig för andras.
Uppresan var vedervärdig. Folk stod som packade sillar och någon tystnad fanns inte att tillgå. Men på vägen hem, i Helsingborg, blev det ett ledigt säte i den tysta avdelningen och där gled jag ned med min bok och njöt. Äntligen kunde jag slappna av.
.