Nu har vi betat av 19 av 20 föreställningar. Det känns. Tror det är fler än jag som tycker det ska bli ganska skönt att avsluta den här sessionen med Figaros Bröllop. Framförallt ska det bli skönt att få koncentrera sig på en sak - Sopoperan.
De sista föreställningarna går av stapeln i Limhamns Folkets Hus med en krasslig ensemble; 5 av totalt 17 är rejält förkylda och sjunger på kortison. Det är nog en rätt trevlig lokal egentligen. Tyvärr är vi beroende av en hiss för att ta oss emellan olika entreer och det tycker jag är lite nervöst. Igår var jag och Antonio rejält sena till en entré för hissen ville helt enkelt inte röra på sig. Trapphuset är låst av någon anledning som jag inte riktigt förstår. Hissar är en osäkerhetsfaktor som jag inte riktigt gillar när man ska passa entréer.
Jag har inte riktigt känt mig bekväm under Limhamns föreställningarna. Jag vet ärligt talat inte riktigt varför. Det är som att jag får jobba så mycket för att få upp Cherubinos energi att jag inte kan landa i kroppen. Hade släkt där idag, hade varit trevligt att sjunga på topp men man är väl inte bättre än sin sämsta dag.
Viktor filmade idag. Ska bli intressant att få reda på hur en dålig dag låter nu för tiden. Har inte riktigt hunnit med i min egen utveckling.
Föreställningarna har dock gett oss några riktigt glada skratt idag när jag och Sandra höll på att glömma ett scenbyte till exempel, eller när jag rusade in i Rosinas andra aria för att göra ett scenbyte, tog fel musikalisk cue. Sådant som livar upp en trött ensemble.
Har packat hela förmiddagen. Det blir mycket saker på 11 veckor. Och man kan sprida ut sig förvånansvärt mycket på 20 kvadrat.
Nu är läget under kontroll och jag ska ta tåget t o r Halmstad imorgon bara för att lämna grejer. På onsdag byter jag tillfällig adress från Malmö till Halmstad.
Men innan man kan börja på ett nytt kapitel måste man avsluta det gamla: Städa. Föreställning. Fest! och så förhoppningsvis ett par hampajeans!