För första gången på länge har jag en helg ledig. En helg! Ni vet en sådan där hederlig fredag kväll- måndag morgon! Fantastiskt.
Jag firar storslaget med att besöka Linköping (som jag pinsamt nog aldrig varit i förut) och Linköpings Slott. Genom kära vänner så har jag möjligheten att bo på/i själva slottet och kan knata runt och förundras utan förhinder. Vilken konstskatt här finns!
Vi fyllde en bil och gjorde en utflykt till Söderköping idag. En sällsam upplevelse. När vi körde in i den lilla, pittoreska, historierika staden började jag, bara inspirerad av omgivningarna spontant sjunga "Madicken, madicken, pilutta dig, pilutta dig, Jag vet nå’nting hemligt som bara är för mig!". Efter att ha inmundigat en helt enorm glass på Smultronstället vid Göta Kanal och gjort en snabb tur genom staden så satt jag i bilen som var på väg åter till Linköping och läste i turistbroschyrerna om Söderköping. Dröm om min förvåning (Tack Povel för detta fantastiska uttryck i musikalisk dräkt) när jag läste att precis där vi parkerat hade man spelat in delar av Madicken-filmen. Dock ska det sägas att jag aldrig sett Astrid Lindgrens böcker i filmversion, för mig finns bara de bilder som uppstod i min fantasi utfirån teckningarna i de böcker jag läste som liten. Men ändå! Är inte det häftigt så säg?
Mitt främsta mål med helgen är att inte jobba utan själv njuta lite av den oerhörda mängd sommarkultur som blommar i Sverige denna årstid. Zarah Leander för hela slanten, både ikväll och imorgon, i olika form. Det ska bli spännande. Fast först ska jag leta reda på ett, enligt utsago, fantasiskt mysigt café i Gamla Linköping.