Det skålas, gråts och skrattas i rummet bredvid. Jag har smitit undan för att vila mina öron och kolla tågtiderna för morgondagen. Helgen lider mot sitt slut och imorgon börjar repetitionerna i Halmstad igen, drygt tre veckor till premiär. Äntligen ska vi bli fulltaliga. OM kära Marianne Myrsten har blivit frisk från sin öroninflammation - vi håller alla tummar.
Två gånger sommarunderhållning har det blivit. "Vill ni se en stjärna" har varit det genomgående temat. Två gånger Zarah, eller om man ska vara korrekt 4* Zarah. I Risinge fick jag se både Ulrika Tenstam, Margareta Dalhamn och Mattias Enn med varierande framgång och finess personifiera Zarah. Henne själv fick man höra via skiva på det utedass som var upprinnelsen till hela festivalen. (Där Zarah enligt utsago ska ha övat inför hennes provsjungning för Ernst-Rolf, det gick inte för sig att sjunga inomhus…)
På borggården på Linköpings slott spelades Zarah av Helena Eriksson i landshövding Björn Erikssons egen sommaroperett. Två kära vänner stod på scen. Jag måste erkänna att jag inte förväntade mig någonting alls. Men det var riktigt underhållande och stundtals också med riktigt hög kvalité. Iwar Bergkwist som textförfattare bör ha en väl synlig eloge; Både politiska tjuvnyp, grötrim och mer elegant vers vävdes ihop till en mer finsmakande väv än vad jag någonsin väntat mig.Mona Lundgren gjorde en Karl Gerhard värd att minnas. Skådespelare som aldrig rör ett finger utan att veta varför är en oerhörd inspirationskälla och hon utgjorde en underbar kontrast till den i övrigt mycket lättfotade operettföreställningen.
Jag har återkommit hundratalsgånger till att jag inte gillar fars. Därmed hade jag stundtals mina dubier med vår uppsättning av Figaros bröllop som jag ibland tyckte var nog så ytlig. Visst roas jag av sådana föreställningar men med en något besk eftersmak. Men faktum är att när det finns små glimtar av kvalité. Som Mona, som Iwar och Karl-Peter Eriksson som en ung Magnus Uggla - då förlåter jag resten och eftersmaken blir så mycket bättre. Jag brukar se på mig själv som en oerhört kritisk person men uppenbarligen är jag inte så svårflirtad ändå.
Jag har själv drömmar om att sjunga Zarahs sånger - men jag lovar att jag aldrig någonsin kommer försöka imitera henne. Det är dömt att misslyckas.